Dikt om Linnea

Av August Strindberg (Ordalek och småkonst, 1905)

"Men se, nu ljusnar det opp, en skogsfälla öppnas för ögat;

Stubbarna stå där på rot, vid rötterna växa det smultron,

Och ini mossornas bädd syns skyddad den späda Linnean,

Persikoröda små klockor som dofta af mjölk och af mandel,

fin som en kammarduksnål i grönskande sammet är stucken;

Stängeln står rak som ett strå, så nätt, så sirlig, så pyntad."